Kluttarnas

Igår var det vår här

sol och 16 grader varmt. 

Men inne i mig var det grått

och regn. 

Jag kände mig som den sämsta människan

i hela världen. 

 

 

Ni förstår, bara timmar innan, mitt i natten till igår så bar jag som vanligt ut Sookie på en liten ”mitt-i-natten-kiss” men hon börjar bli ganska rumren och kan hålla sig längre nu så när

jag satte ner henne på gräset så fortsatte hon bara att sova. Sittandes. Nähäpp, tänkte jag, då går vi väl upp o sover igen då. Böjde mig ner för att plocka upp henne och när jag lyfter upp henne så kvicknar hon till och sprätter. Och faller framåt ur mina armar. Landar. Skriker. 

Mitt hjärta. Det bultar så hårt att det snart hoppar ur bröstet på mig. Jag vet att nått är jävligt fel. Jag bär in henne och hon somnar om på mattan. Jag får röra hennes ben och det högra känns annorlunda.. 

Jag ringer veterinären som säger att vi kan få komma in nu men de gör ändå inget på natten, om så skulle behövas. Så

om hon sover lugnt hemma så är det nog bättre för henne om vi väntar och kommer in det första vi gör imorgon bitti. 

Och så blev det. 

Sookie sov lugnt hela natten men jag och Linus, nä inte mycket inte. Linus för att han var orolig. Jag för att jag var orolig och hade så sjukt dåligt samvete. Hur kunde jag tappa henne!!!?!?? Om jag bara skitit i att ta ut henne när hon ändå var så trött. Fuck. Fuck. Fuck. Jag är den sämsta människan i hela världen. 

Äntligen morgon och direkt efter att ha lämnat kidsen på skolan så åker jag till veterinären där de konstaterar att hennes högra fram ben är brutet. 

Veterinären säger att det trots allt är en ”bra” fraktur. Vi måste inte operera. Gör vi inget så kommer hon säkert att gå på benet igen om en vecka och sakta men säkert att bli bättre och bättre. Hon växer snabbt och läker fint. MEN. ”Hade det vart min hund hade jag opererat” sa han. Just eftersom att hon är en bulldog, hon kommer att växa fort och lägga mycket tyngd på sitt trasiga ben och då är risken för artros eller framtida ledbesvär skyhög. För mig fanns det bara ett alternativ, kosta vad det kosta vill, hon ska ha alla chanser som hon kan få för att bli tipp topp igen, klart hon får en operation!

Så hon blev inskriven direkt och fick vila där ända tills imorse så

ortopeden var på plats och kunde operera. Så hela dagen igår var jag i ett stort jävla moln. Ett grått fuktigt äckligt värdelöst moln. Vilken jävla pice of shit jag är. Jag VET att det inte var mitt fel. Det hade kunnat vart Noomi, Elli, vem fan som helst. När som helst. Hon hade kunnat trilla nån annan stans med samma öde. Men nu var det inte så. Nu var det jag. Och jag straffade migsjälv hela dagen. Din dåliga jävla skit. Hur fan kunde du. 

Jag var helt slut redan vid 21.00 och gick och la mig. Somnade som en stock. Sov natten igenom. Äntligen idag. Äntligen dagen då hon skulle komma hem igen. Men innan dess, lång oro. Hur skulle operationen gå. 

Äntligen, straxt efter 12 så ringde läkaren och berättade att allt gått toppen. Sookie höll nu på att vakna och vi kunde hämta henne 17.30!

så idag har jag mått bättre. Hon kommer att bli bra. 

 

Jag och Noomi åkte och hämtade henne 17.30. Sookie blev överlycklig när hon såg oss. Och hon är så tjusig i sitt tigermönstrade gips! Nu är det strikt vila som gäller. Inge bus, hopp och lek. Om 10 dagar får vi komma tillbaka och ta bort gipset men hon ska fortsätta att vila i 20 dagar till. Doktorn sa att det är 50% deras jobb att se till att hon blir bra och sen 50% värt att hemma se till att hon inte hoppar och belastar benet för mycket. 

Min lilla Bulle bebis. Jag är så lycklig att du är med oss!!