Kluttarnas

Hej,

Jag  heter Emma.

Jag är invandrare.

Jag har inte blivit tvungen att fly,

inga av mina vänner eller min familj har blivit mördade eller torterade framför mina ögon.

Jag har valt att se världen.

Att flytta till ett annat land.

Att lämna hela min trygghet i familj och vänner hemma och prova något spännande och nytt.

Något som för mig vart fantastiskt.

Men nu undrar jag, 

varför ses jag annorlunda än andra invandrare?

Jag flyttade till et land med FYRA olika språk,

två olika religioner.

Öppet kan man kanske tänka och tro då.

Och så har jag blivit bemött.

Med öppenhet.

Det första året,

det jobbigaste,

då jag inte fattade nånting av språket,

då jag var gravid med vårt tredje barn, 

då våra två tidigare barn startade förskolan här (tre och fyra år gamla), båda två helt ovetandes om att ingen skulle förstå dem och dem i sin tur inte förstå de andra.

Allt gick ju så bra ändå.

Förskolan ordnade med en special lärare för dem två som kom två gånger i veckan enbart för att träna språket.

Barnen snappade ganska fort upp språket ändå och efter tre månader var det inga problem att lämna dem längre, de kunde göra sig förstådda och leka charader om det blev svåra ord.

Jag försökte alltid.

När jag var och handlade, eller hos läkaren, eller i matäffären eller vart tusan det nu kunde vara,

jag försökte alltid att börja med en italiensk fras och fortsätta så länge på italienska som jag bara kunde. Det var aldrig någon som rynkade på ögonbrynen mot mig

eller gick därifrån

när jag bytte till engelska.

Tro mig,

det är inte många här som kan bra engelska eller vill prata det.

Men det kunde bli charader eller en härlig svensk/italiensk/engelsk mix av samtalet.

Och vi förstod tillslut alltid varandra. 

De har vart öppna mot mig och jag känner mig äcklad.

Varför är ni öppna mot mig och inte mot min medmänniska?

Bara för att jag är vit och inte bär burka?

Ja inte fan kan det det då va att vi är samma "typ" eller har samma "religion".

Här i Ticino är de katoliker.

Medans jag tycker att om nu Gud finns då är hen en jävla sadistisk faan som kan komma o sätta sig på mitt långfinger och rotera.

 

 

Det som hände ikväll var att jag var på ett föräldra möte för vår äldsta son på hans nya skola. Etersom att vi flyttat i somras så fick barnen byta. Fortfarande samma stad och så men en annan komun och då blev det byte. Vi sitter på det här mötet och får information om skolan, klassen, lärarna(!) (det är två(!) lärare på typ 20 barn). En timma in i mötet så får vi föräldrar vara med och diskutera. Vi blir indelade i tre grupper och får varsitt ord att berätta för de andra vad de tycker menas med det ordet. 

Den första gruppen har Respekt. De berättar om hur viktigt det är att barnen respekterar varandra och framför allt sina lärare. Och även respekten mellan föräldrar och lärare.

Den andra gruppen har ordet kommunikation. De berättar hur viktigt kommunikationen mellan lärare och föräldrar är. Att om när det är något problem i skolan så ska lärarna berätta det och vi föräldrar berätta om det är något hemma. Och sen brakar det lös.

En mamma säger; "ja som förra året när X kom hem och undrade vad det var för två afrikaner i klassen". Och jag sitter med öppen mun och stirrar på henne.. Sa hon det så där!? Jag tittar runt och det är bara kasnke två till som ser lite bekymrade ut.

Mamman fyller i; "Ja, det kom ju två barn ifrån Syrien förra året som fick gå i den här klassen och det var det ingen som informerade mig om." Min haka droppar ännu längre ner i golvet och jag tänker bara "What the fuck!!!!!"

En annan pappa instämmer ;"ja, det var ingen som sa att det skulle komma två flyktingbarn in i klassen!!" Jag stirrar argt på gubbfan.

Lärarna svarar; Nu var det så att barnen anlände hit den 25e och skolan började den 26e så när skulle vi berättat detta? Vi gjorde, som vi alltid gör, när det kommer nya barn till klassen.. De fick ta med sig en sak från sommaren eller hemmifrån och berätta om den men eftersom att de kom hit dagen innan så hade dem inte hunnit lära sig språket än utan de pratade på där om sin grej på sitt språk och alla barn verkade tycka att det var spännande. Det är skolplikt i schweiz så VARJE barn MÅSTE gå i skolan."

Och en sån diskution detta blev.

En annan mamma fyllde i; "Det började ju faktiskt två nya barn (Lincoln och en annan pojke) i år också men det är ingen som har kommunicerat det". Och jag spontan brast ut i en liten aplåd. 

Det var så oerhört jävla obekvämt och jobbigt. De flesta satt tysta. Det var en tre fyra stycken föräldrar som pratade om hur de här två barnen från syrien kommit dit. Det var tre andra mammor som försökte lyfta lite på deras stängda fucking sinnen och så var det jag som satt tyst i ord men inte i utryck. Jag ville säga så mycket, men inte på italienska för jag behärskar fortfarnade inte språket så pass att jag kan utrycka mig till fullo, och jag ville inte avbryta på engelska eftersom att jag inte kanske fattat allt o möjligtvis skapa värsta scenen. Men nu ångrar jag mig. Man måste stå upp. Man måste säga ifrån när man ser nånting som inte är rätt och det här är fan inte rätt. Jag satt så arg och ledsen och tänkte bara, vart fan har jag satt mitt barn nånstans. Om han ska umgås med deras barn.. Som är sååååååååååå miiiiiiiilslångt ifrån den man och människa som jag önskar att han ska växa upp och bli. 

Jag vill aldrig att du ska vara rädd för främmande.

Främmande är spännande.

Du kan alltid lära dig något.

Eller lära lågot.

Mamma lär sig något nytt varje dag.

Mest arg är jag för att den första mammans barn inte visste skilnad på syrianer och afrikaner, kom igen morsan, utbilda ditt barn, ta med henne ut i världen eller iaf se en film som inte är dubbad! Och för att JAG blir behandlad olika!!!! Varför är det ingen som rynkar på näsan över att Lincoln börjat klassen utan att lärarna eller skolan kommunicerat det innan idag? Vi kan ju va vilka jävla klutt psykon som hälst, men det går så bra så länge vi inte ser främmande ut. URS!!! Jag är så jävla äcklad och förbannad just nu.

Ska ta upp det här med lärarna och se om jag kan få prata om det här på nått vis med de andra föräldrarna. Öppna era jävla hjärtan för andra så som ni har gjort för mig.

Fuck off och peace out.