Kluttarnas

BOOM!!!

Efter att ha blivit något hemmastadda i nya huset. 

Välkomnat och vinkat adjö till vänner och familj som hälsat på. 

Så släppte jag in verkligheten som stått o knackat på ett tag. 

Och verkligheten är att jag inte hinner. 

Jag har inte nog med tid. 

Och när tiden hela tiden lyckas springa ifrån mig och jag känner den där lilla stressen. 

Då stänger jag av. 

Gör ingenting. 

För att det inte ska hända igen,

att jag ligger på soffan en hel dag med den där tunga känslan i hela kroppen,

så prioriterar jag lite nu. 

Om jag inte svarar på sms eller samtal så är det inte för att jag inte vill prata med dig, 

den lilla grejen blir ibland bara för mycket. 

Tvätten kan bli liggandes flera dagar och det gör ingenting. 

Posten oöppnad så en o annan räkning kanske blir lite sen. 

Men det vikigaste blir gjort. 

Barnen får mat, lek, kärlek och hjälp med läxor. 

 

 

Bloggen har blivit lidande. Det är svårt att hitta tid på dagarna och när kidsen har dunat in så är jag oftast för mentalt utmattad för att ens kolla på en film. 

Nu är det lov. Barnen har längtat, Lincoln är så less på sin skola och det är helt ärligt jag också. Han är så stark men också väldigt känslig så när det blir mycket läxor och jag inte förstår rätt och inte kan hjälpa honom så kan han bli så arg och ledsen att han brister ut i gråt. Jag har pratat med fröken om detta men känner inte att jag fått nån vidare respons. Sist vi pratade sa hon att hon förstod och att hon inte skulle skicka hem något som hon visste att han inte förstår helt vad han ska göra men igår berättade Lincoln att han inte fått vara ute på rasten för att han inte klarat att göra läxan rätt och nu under lovet har han hur mycket som hämta med sig tycker jag. Och toppen på moset, han fick ren skär panik när han packade upp sina grejer och märkte att han glömt att packa ner en liten skitsak. Började gråta direkt och sa att fröken skulle ge honom tre varningar och att han inte skulle få vara ute på någon rast på hela året!!

Jag fattar att han överdriver. Jag försöker lugna och berättar att vi kan göra en egen extra läxa som liknar den som han glömde så ser fröken att han har försökt så gott han kan. Skol press när man är 8 år känns inte ok. 

Vill helst säga att skolan ändå är skit o det viktigaste i livet lär man sig av sina egna misstag och möten med människor. Men det gör jag så klart inte, då skulle nog Linus få spelet på mig! Haha!

 

Men det har inte bara vart stress, skit o jobbigt här inte. Vi har haft mysiga dagar ute, hela familjen, plockat kastanjer, vart på utflykter, luncher och middagar, massa härliga besök, Conor briljerade på sitt återbesök hos neurologen i Bellinzona och vi har nu börjat med minskningen av hans sista medicin så i februari kommer han förhoppningsvis vara helt fri från medicinering. Han gör framsteg på fysiotherapin och kan nästan stå själv nu. Han charmar gärnet ur alla han möter.

Elli rockar loss och vänder upp och ner på förskolan där hon börjat. Hon får bara gå halvdag än så länge för fröken tycker inte att hon vart redo för grupp aktiviteter, hon kör sin grej liksom. Men även hon, min lilla virvelvind, har börjat anpassa sig något så efter lovet ska hon få stanna och äta lunch med de andra barnen. 

Noomi har vart kär för första gången (om man inte räknar med Anton då såklart) men det verkar ha gått över tror jag.

Lincoln var med i en riktig hockeyturnering för första gången, med medaljer, pokal och allt som hör till. Han var grym och Lugano kom på andra plats. Fick en liten pokal och en liten presentpåse. 

Jag och Linus smet iväg 24h till Zürich där vi hälsade på Freddan och Jasmine. 

Vi har ÄNTLIGEN fått vår soffa, matbord och garderober så nu kanske man kan börja få ordning på torpet också.