Kluttarnas

klockan ringer 06.30

dags att starta dagen. 

Men va fan. 

Jag har ju inte vaknat inatt!!!

HALLELUJA!!!!

 

 

Första natten som Conor sover heeeeeeeeela natten. Jag matade honom och gav medicinerna igår vid 21.00 och då somnade han i min famn så jag bar bara upp honom och la honom i hans säng och JAG vaknade före honom pga klockan! Han vaknade inte själv förrän 07.30, precis i tid för att bli matad och få medicin innan vi måste gå till skolan. 

Mem wow

att få sova oavbrutet mellan 00.30-06.30 var ju fantastiskt!

 

efter att ha lämnat barnen på skolan så promenixade jag och resten av klanen runt sjön med hunden. För att få lite puls och fart och gå åt rätt håll så mutade jag Elli att sitta i vagnen med smarriga smörgåsar och Ipad men ja, ibland fick jag pausa för lite låsande av vagnen och jagandes av Elli. 

 

Efter skolan stannade vi kvar länge i parken och lekte med alla kompisar sen snabbt hem och slänga ihop lite middag. Och sen hux flux hopp i säng! För kidsen. Vi provad ikväll igen med att lägga honom direkt. Jag matade och gav medicin Vid 21.00 och sen MA jag honom bara  Även fast han inte somnade. 10 minuter senare gick jag upp och kika till honom och då hade han somnat av sig själv. Mammas stora bebis. Snart fem månader. Har gått genom helvetet och sen tillbaka och han och jag kommer alltid ha vårt speciella band. 

Han är min minsta. Min krigare. Min starkaste. 

min lilla Connie, som du ler, åt allt och alla. Tillochmed andra påpekar vilken "trevlig" bebis du är. Du är aldrig ledsen eller skriker. Bara när du är trött eller pruttig i magen. När jag ser dig le och skratta är det som att jag vet. De säger; "åh, han är så glad och snäll!!!" Och jag tänker att ja, han är glad, glad att fortfarande få bara med, att vara vid liv, att va här. Han mer verkligen jämt. Och det gör jag med!