Arriverdeci
Så idag var det tyvärr dags att säga arriverdeci till Jasmine. Vi åkte hemifrån redan vid 9 ifall det skulle vara trafik men det gick supersmidigt så vi va framme straxt innan 10! Men adjö, fy fan. Jag hade bara velat skicka hem hennes väska, vika ihop henne som ett litet brev, stoppa henne i fickan o ta med henne hem igen. Varför är det alltid så svårt att säga "hej då" till just dig Jasmine?
Jag och ungarna va hemma igen vid 11, vi lekte en stund sen fixade jag lunch. Sen gick jag in i väggen. Jag såg mig runt omkring på allt damm som börjar samlas, alla ungarnas saker som ligger på platser där de inge ska va och kände mig helt övermannad. Jag ville bara lägga mig på soffan i ren protest men det går ju inte med mina monster, tro mig jag försökte.
Fick inte ens lugn och ro i två minuter. De hoppade, gnällde, tjoade o annat som alla ungar gör. Det va bara att sätta sig upp och ta ett steg i taget. Sätta sig på golvet, lägga sig ner, rulla fram några meter o sätta sig och vila där. Ungarna tyckte att det va en ganska rolig lek iaf, jag ville mest bara gråta.
Efter ett par timmar hade jag lyckats öppna all post och sortera den, skälla lite på barnen, leka lite med dem och det började spricka upp lite grann o bli finväder. Vi tog med handdukar och badbyxor o sprang ner till poolen som självklart inte va fylld. barnpoolen alltså, och vi hade inga puffar med oss så vi fick gå till parken istället och det va mycket skönare än att sitta inne och tråka. Det blev ett litet dopp i den stora poolen också, så länge de höll sig i trappen!
