Stresstålig?
Stresstålig?
Not so much anymore.
Så de senaste två dagarna har i princip vart stress från det att jag slått upp ögonen till det att ungarna har slutit sina. Och bli det minsta lilla grej att göra känner jag hur det lixom börjar att surra i kroppen och pirra i huden och jag plöjer på tills jag tillslut bara vill lägga mig och sova. Och detta kan vara kl 10.30 på morgonen, då har jag bara vart vaken typ 3-4 h!
så nä, stress pallar jag inte så bra längre. Och jag vet inte om det är att jag är känsligare nu eller om jag fortfarande bär på massa rester av all stress från i somras?
Nått att finula på Emma..
Annars då, en händelserik men ändå inte dag.
Upp o fixa barnen, lång prommis med Balle, Bellan o Connie, en dusch, städa o hämta barn. En lunch i total kaos o stress innan Lincis hockey träning. Försöka få av honom av isen, men det gick inte. Han hade så kul och ville inte föra över min stress på honom så spela du, vi hoppar fotbollen idag.
Hem o fixa mat o sen koma i soffan o här sitter jag än. Men inte så länge till, skoldag imorgon också så hopp i säng nu Emsing!