Kluttarnas

På vår tomt har vi en pool. 

pool + barn = katastrof olyckor 

så vi har regler. 

 

1. Man får aldrig bada i poolen utan att en vuxen är utomhus och har uppsikt. 

2. Man får aldrig leka ”hålla varandra under ytan regler”

3. Man får inte knuffa ner varandra i poolen. 

4. Elli måste alltid alltid ha sina puffar på sig. 

 

Tre veckor in och ungarna accepterar och följer dessa regler galant! Inga allvarligare incidenter förutom en ofrivillig kallsup eller två. Men idag var det en som trilla i. Inte nån unge utan en hund. 

Jag vaknade före alla barnen och passade på att själv smita ut en snabbis med hundarna innan frukost. På promenixen träffade jag ett par vänner som håller på att renovera sitt hus bara ett par 100 meter nedanför oss. Idag skulle det tydligen lyftas tak. En helikopter skulle komma 9.30 och 10.30 med två stora tak delar. När jag kom hem var Lincoln och Noomi vakna och straxt därefter kom Elli. Jag satte igång att fixa frulle innan jag väckte sjusovarn Connie. Hundarna fick sin frukost ute och softade sen nere på tomten.

När vi så satt och åt och pratade så hörde vi helikoptern komma så vi skyndade oss ut allihopa. Den kändes så nära och även fast det suger illa i min mage varje gång jag ser en helikopter sen förra sommaren så tyckte kidsen att det var superhäftigt och de klappade händerna, vinkade, tjoade och skrek. Hundarna blev också helt till sig. De viftade på sina små korvar till svansar samtidigt som de varnande skällde upp mot skyn att ge fan i att komma för nära vår familj. Så i all denna uppståndelse så glömde Balle att kolla vart han skuttade utan höll sitt bamse huvud riktat upp mot helikoptern, skällandes. 

PLUMS!!!

Vi sänkte våra blickar från helikoptern ner mot poolen men såg ingen i. Jag ögnade snabbt igenom tomten och utbrast ”Balle har ramlat i poolen”. Barnen freakade totalt och skrek ”Neeeej!!!!” ”Han kommer drunkna och dööööö!!!!” Jag satte ner Connie på marken med ögonen mot poolen. Han sjönk som en sten vår bulle. Jag sprang nerför trappan och när jag kommit halvvägs så hade han lyckats ta sig upp. Han kunde inte Simma framåt men iallafall plaska så pass mycket att han höll sig över ytan. Jag kastade mig i, med kläder och allt fortfarande på och hjälpte honom in till kanten där han för egna krafter pallrade sig upp för trappan och upp på torra land. Sen hostade han lite vatten men var helt ok. Låg hela förmiddagen (uppe på terassen) i solen och torkade. 

Ja ni kan kalla mig för livräddaren, haha det för iallafall barnen. 

Det sägs ju att alla hundar ska kunna simma att det sitter som medfött nästan. Men en bullekropp är nog helt felkonstruerad för några längre simturer. Balle har simmat efter en golfen en gång på en strand och då grejade han kanske en 1,5-2 meter innan han började sjunka. Sookie har vi prövat att hålla i vattnet men hon rör inte en fena  Inga plask över huvud taget. När hon badar så går hon inte djupare än till att vattnet precis snuddar magen, sen lägger hon sig ner och doppar huvudet. Balle älskar att bada men går aldrig ut djupare än att han kan stå  Så i denna stund av panik så glömde han väl bort hur man tar sig framåt eller så visste han inte vart han skulle kunna komma upp. 

Hade han vart själv ute, om man hade vart inne o tvättat i tvättstugan eller nåt... 

Så ny regel efter idag,

5. Inga hundar ute utan uppsikt. 

 

Och allt detta innan klockan 10!