Kluttarnas

idag stod hörseltest för Connie på schemat. 

 

 

Jo visst, och det är inte helt enkelt på en liten knorre inte. När de ringde mig för att boka tiden så informerade dem om att det bästa är att han sover under undersökningen så jag gjorde mitt allra bästa innan. Såg till att han var mätt och belåten, ny bytt och trött. Men inte hjälper det när sköterskan håller på som en jävla bulldozer!

Conor var så trött när hon skulle koppla på alla elektroder på huvudet och stoppa in grejer i öronen så han vart ju ledsen så klart att han inte bara fick somna. Men han höll sig lugn så pass länge att hon fick göra höger öra. När Conor är trött så kastar han med huvudet från sida till sida så det var inte helt lätt att hålla alla prylar på plats. 

När han började protestera så föreslog hon att jag skulle lägga honom i vagnen och promenera runt lite tills han somnade. Jag menade på att han kommer att somna vilken sekund som helst om hon bara låter honom knorra och kasta lite med huvudet först. Men nej, hon insisterade på en promenad.. och mycket riktigt. Han somnade på två minuter I vagnen och sen fick vi sitta och vänta... och vänta.. hon tog emot en annan patient så länge så när vi 50 minuter senare fick komma in igen så hade Connie napat färdigt och blev skit sur när hon började krångla i hand öra igen. Så vi fick skita i vänstern idag och komma tillbaka i Januari för ett nytt försök. 

Läkaren tittade i öronen också och sen pratade vi lite. Han förklarade att vi ska fortsätta att undersöka hörseln en gång om året iaf en 3-4 år framöver. Han kan ha problem efter meningiten som inte märks förrän han blir lite äldre. 

 

När Lincoln var på sin hockey träning i eftermiddags så karvade jag och tjejerna pumpor (läs jag karvade och tjejerna röjde runt bordet).