Kluttarnas

Tjo!

Det bar länge sen sen sist. 

 

 

Här går dagarna i ett, som vanligt. 

Och när kvällarna kommer, med lugnet. När kidsen somnat och jag slagit mig till ro i soffan så är jag för seg för att skriva. Men jag ska försöka bättra mig. Det är så mycket som händer hela tiden som är värt att skriva ner, att gå tillbaka om ett år och minnas. Så skärpning nu Emma!

 

ska försöka komma på de ”stora” grejerna som skett den senaste veckan iaf..

 

Förra måndagen stängde jag butiken för gott. 06.30 skulle jag checkas in på sjukhuset och jag bestämde mig för att promenera dit. Jag kan ju inte be Linus att dra upp fyra kids ur sin egen och deras skönhetssömn klockan 05.45 bara för att skjutsa mamman. Och bilen kunde jag ju inte heller ta, eftersom att jag ändå inte kunde köra efter narkosen, hem igen. Och taxi litade jag inte på, tänk om den inte dyker upp!

så 05.45, nyduschad och laddad tog jag en rask promenad i en tyst sovandes, mörk stad. Framme i god tid för incheckning och sen vart det en seeeg lång väntan. Jag fick byta om till mitt sexiga sjukhus nattlinne och göra ett graviditets test (som var negativt), sen fick jag svara på massa frågor om min allmänna hälsa; längd och vikt, rökare eller ej? Mediciner? Ätit eller druckigt? Nej nej nej. Nej på alla frågor. Försökte förklara snuset men det fattade dem inte. Skit samma, jag hade håller mig nikotin fri 40h i alla fall. 

Sen kom sköterskan in och informerade att själva operationen inte skulle äga rum förrän kl 11. Gaaah, tre timmar att slå ihjäl utan snus, dator, snacks eller dryck, KAFFE! Nåja.. vid 09.00 kom Flavia förbi och hälsade på. Vi snackade en stund sen gick vi ner till kafeterian, hon tog en cappuccino och jag tittade på..

Vid 10 kom doktorn för att kolla till mig innan operationen och jag passade på att fråga om jag kunde få gå på min ridlektion dagen efter. Han skrattade till lite snabbt innan han svarade seriöst att näää du, du får bog vänta ett par veckor innan du hoppar upp i sadeln igen. WTF!?!? En liten pytte operation och sen ingen ridning!?

Nåja, straxt därefter var det min tur att rullas ner till operation. Jag minns att jag låg där och såg min spegelbild i det stålfärgade taket. Jag kände mig inte nervös men orolig. Lite spänd. Och lite stressad. Sköterskan och narkos läkaren sa åt mig att tänka bra tankar medans de satte en IV i tassen på mig och la en syrgasmask över min mun och näsa. De informerade att det bara var syre och skulle säga till innan de gjorde så att jag skulle somna. Sen blev min vänsterarm helt kall, hård och tung. Jag hörde narkos läkaren säga något om att jag skulle göra nåt med min högra hand när jag kände att huvudet blev tungt men jag fattade inte vad. Sköterskan påminde mig om att ta djupa lugna andetag och tänka på nåt fint och sen vaknar jag igen. 

Någon säger: god morgon Emma! Jag svarar sömndrucket: vad är klockan? Han svarar: mitt på dagen. Jag frågar: Men var är Baloo? Han svarar: Vem? (Hela denna konversation sker på italienska) Och jag svarar då på svenska: äh, det var inget. Nästa gång jag öppnar ögonen så är jag på rummet och det gör för jävla ont i magen. Jag blundat en stund till. När jag öppnar ögonen igen gör det inte lika ont men en snäll skötare ser ändå att jag kanske skulle må bättre med lite lindring och ger mig en tablett. 

Efter en stund kommer läkaren och berättar att allt gått jättebra. Operationen tog bara 35 minuter utan Komplikationer. Han frågar hur jag mår, om min smärta och jag svarar att jag mår bra men jag är fortfarande trött. Han säger åt mig att vila lite till så kan vi prova att stå upp sen. 

Jag blundar och vaknar upp igen straxt innan 15.00. Då är det dags att få igång kroppen igen så att jag kan få komma hem nån gång. Den snälla skötaren kommer tillbaka och hjälper mig upp ur sängen och in på toaletten sen tar vi en liten prommis tillsammans i korridoren. Han tar mitt blodtryck men det är fortfarande för lågt för att bli hemskickad. Jag får ligga och pilla på min telefon en stund vars batteri börjar sina. Efter en timma till kommer skötaren och en läkare in igen och tar om blodtrycket som blivit bra och informerar om vad jag ska, får och inte får göra när jag kommer hem. 

Sen får så äntligen Linus och kottarna hämta upp mig straxt efter  17. Och hemma igen mår jag bra. Inte trött men ont. Inte så mycket i själva såren men lite inuti, i magen och en jävla massa i nyckelbenen, nacken, bröstet och revbenen. Varför liksom?! Där har han ju inte vart o grottat!! Jag ringer min polare som gjort en liknande operation och hon sa att hon också hade ont i överkroppen och att det är helt normalt. Jahaja, ja ja men då känns det mer ok. Började fundera på vad fan de hade gjort med mig egentligen när jag låg och dunade. 

I tre dagar var smärtan närvarande hela tiden Och jag behövde smärtstillande. Sen blev det bättre och bättre och nu känns det inte alls. Bara själva såren som är ömma. Jag kan inte ha jeans eller andra brallor som skaver. Det blir tights och klänningar. 

Men fan så skönt det känns att fabriken har stängts. Inga fler graviditeter. Jag är helt öppen för att vi kan vilja ha ett till barn i framtiden men jag vill inte bära fler. Det finns så många som behöver hem så känner vi i framtiden, när våra egna är stora eller utflugna, så går det att adoptera eller vara fosterfamilj. Det känns helt perfekt. 

Jag valde då att plocka ut mina äggledare helt istället för att bara stänga till dem. Det bar vad min läkare rekommenderade och tja, behövs de inte mer varför ha kvar dem? 

På måndag ska jag tillbaka på återbesök och sen hoppas jag få rida igen på tisdag. Nu mår jag ju toppen igen!

 

 

vad har mer hänt då?

Connie krigar på på son fysioterapi. Han gör framsteg varje gång och kan nu nästan sitta själv och vänder sig från rygg till mage. Han är så jävla härlig och när jag ser på honom idag kan jag knappt förstå att vi var nära att förlora honom för sex månader sen. 

Nästa torsdag ska vi tillbaka till neurologen i Bellinzona för nytt EEG och besök och sen hoppas vi få minska på ännu en EP medicin. 

 

Lincoln kör sin hockey tre gånger i veckan och fotboll två och nästan varje helg är det turnering i den ena eller den andra. 

 

Noomi kör sin tennis, hon saknar inte hästarna än..

 

Elli röjer på som vanligt, inte en lugn stund med den donnan. Från vem har hon fått det?

 

idag efter middagen satte vi oss och skrev brev till tomten. Vad vi önskar oss i julklapp och imorgon ska vi lägga dem på lådan. Det var mysigt att sitta och klura, måla och skriva ihop. Noomi och jag önskar oss båda en till hund. Sen var hon så söt, hon ville att jag skulle skriva vad hon önskade för Lincoln och Elli också i hennes brev. Lincoln önskar sig en TV där han kan spela TV-spel.  Elli vette fan vad hon vill ha. Hon målade bara massa streck och korvar sen målade hon på armen istället. 

 

Linci målar tomten till tomten